Jag vill göra för många saker. Det har jag säkert pratat om förut, för det är mitt största i-landsproblem. För vissa människor verkar livet fungera så att de har ett jobb som de går till fem dagar i veckan och resten av tiden har de ingen särskild agenda. De har inget de vill, måste eller behöver göra utan kan ta en spontan fika med en kompis eller se på teve en hel kväll. Har de barn så går förstås en hel del av tiden åt till att vara med barnen, och de kan inte förstå att jag som inte har barn kan ha fullt upp ändå.
Ibland får jag frågan ”Har du mycket att göra?” av någon som tror att om jag svarar ja på den frågan så betyder det att jag drar in tillräckligt med pengar. Men något sådant samband finns inte. Svaret på den frågan är nämligen alltid ja. Jag har inga problem att sysselsätta mig med sådant som jag betraktar som jobb både 40 och 50 timmar i veckan, även om jag inte skulle ha några betalda uppdrag. Det enda sättet för mig att inte ha mycket att göra är att bestämma mig för att vara ledig. Ganska nyligen hade jag en vecka utan några som helst betalda jobb. Den veckan jobbade jag till 23 varje kväll …
För det är när jag inte har några betalda uppdrag som jag försöker klämma in allt som står på min att göra-lista, det där som har stått där i en evighet och som jag aldrig tycks få tid till. Allt som jag också vill göra. För det är ju så mycket. Som jag vill göra. Alla de där blogginläggen jag vill skriva (Jag har två bloggar förutom den här, rawfoodsidan.se och gomera.nu, och båda är oftast ännu mer eftersatta än den här.). Alla de där böckerna jag vill skriva (Huvudet är fullt av dem.). Alla de där sajterna som jag har tillsammans med maken, och som vi aldrig hinner sköta ordentligt och fylla med den information vi vill (Vi har till exempel nyligen blivit av med en fast annonsör på alltomblabar.se och skulle behöva jobba på att få in en ny.). Alla de där sajterna som vi också skulle vilja starta. Alla andra idéer som jag har på hur jag skulle kunna få passiva inkomster. Alla böcker jag vill läsa (kärt besvär men det är på sätt och vis jobb – åtminstone om man som jag och många med mig tycker att man som skönlitterär författare måste läsa en hel del skönlitteratur). Allt det där andra som jag inte rabblar upp just nu, för då blir det här inlägget fyra mil långt. Och så är det förstås en del administration i firman. Och just nu borde jag jobba med boksläppet och med att sälja och marknadsföra Tsunamin och hu, vad lite tid jag har ägnat åt det hittills. Men i morgon är det författarfredag, och då ska jag i alla fall göra det.
För att inte tala om allt jag vill göra som inte är jobb. Det ska jag inte ens gå in på här, men den listan är minst lika lång. Ibland undrar jag om livet vore bättre om jag inte hade någon att göra-lista som jag aldrig kommer till slutet på. Om jag inte hade någon lista över huvud taget. Om jag inte hade oändligt mycket att göra. Men så tänker jag att jag vill ju vara en sådan som får saker gjorda. Jag är sjukt stolt över att jag har skrivit fem böcker och att jag har försörjt mig på mitt eget företag i fjorton år. Det är en av meningarna med mitt liv att lära mig nya saker, att ha roliga projekt att jobba med och spännande mål att jobba mot. Jag vill inte vara en sådan går till jobbet och that’s it. Som inte är på väg någonstans och aldrig provar något nytt. Men det vore nyttigt för mig att praoa som en sådan person ibland :-)
Och det är förstås det jag gör när jag mediterar, yogar, sjunger, dansar, går i skogen, påtar i jorden eller ägnar mig åt mindfulness på något annat sätt. Och kanske framför allt genom att jag är ledig på helgerna och att har en lång sommarsemester. Denna ständiga strävan efter en balans mellan att vara och att göra. Ett försök till balans som ofta ser ut som det här blogginlägget: fyra stycken om att göra, ett om att vara. Ibland hittar jag en balanspunkt. Men sedan tappar jag balansen igen. Och det är aldrig åt vara-hållet jag ramlar.
En bild från min lediga långhelg förra veckan