Förra veckan badade jag. Utomhus. Ja, jag vet att det är november :-) Jag har gått stavgång en hel del på sistone, som en del av rehabträningen efter min höftoperation. Så en dag lät jag stavgångspromenaden ta mig ner till vattnet, där jag tog ett dopp och sedan gick hem igen. Promenaden fick agera substitut för den där bastun som jag önskade att jag hade haft tillgång till. Den gjorde mig varm både före och efter badet. Utom om fötterna, som jag frös om ända tills jag hade värmt upp dem i duschen hemma. Det här gjorde jag fyra dagar på raken under förra veckan. Jag inser att det kan verka lite knäppt att bada i november, så vad var det som fick mig att göra det?
- Jag följer yogaläraren Johanna Andersson på Instagram. Hon brukar vinterbada, och hon får det att se så himla skönt ut.
- Jag avskyr ju kyla och brukar undvika den så gott det går, gärna genom att vara ute så lite som möjligt på vintern. Men ibland kan man få ett annat resultat genom att göra tvärtom: att ta ett steg fram mot det som är jobbigt eller läskigt i stället för att ta ett steg tillbaka. Så det gjorde jag nu. Och kan man tänka sig – det var skönt!
- Jag gillar att prova nya saker. Saker jag gillar kanske blir en ny vana. Saker jag inte gillar är det bara att sluta med igen.
- Efter höftoperationen går jag mycket bättre, vilket öppnar för nya möjligheter, till exempel att jag kan ta promenader och att jag kan gå dit jag behöver och göra det jag vill göra i min vardag. Det vill jag gärna njuta av.
Den fjärde dagen kände jag ett starkt motstånd mot både promenaden och vinterbadandet. Motstånd är alltid intressanta både att utmana och att undersöka, tycker jag. Så jag promenerade och badade ändå. Men motståndet släppte inte. Något dygn senare märkte jag att det inte hade något med badet att göra, åtminstone var det inte så jag tolkade det. I stället handlade det om mitt vanliga vintermotstånd. Den där dagen blev starten på en veckas rejäl vinterdipp för mig – eller vinterdepp kanske. Jag har som bekant riktigt svårt för vintern, och den här veckan påverkade det mig ordentligt.
Från och med i går känns det bättre igen. Det är märkligt att kylan och mörkret påverkar mig så mycket, trots att jag vet att jag kommer att lämna landet snart. Ja, jag tar mitt pick och pack och flyttar kontoret till La Gomera under en period som vanligt. Om 24 dagar för att vara exakt. Men vem räknar? ;-)
Vem hade trott att den här vinterhataren skulle ge sig på att vinterbada?